torsdag 26 juli 2007

Vi har varit i lekparken

Igår hade jag lovat barnen att åka till en stor lekpark. Vi bestämde oss för att åka till en som jag sett häromkring. Tyvärr så var jag inte exakt säker på precis var den var så vi åkte lite fel på vägen dit. Undrar om det här är rätt, sade jag för mig själv men högt. Kanske är det fel.
Familjens sjuåring hoppade på mig som en kobra. Det är fel, repeterade han tvärsäkert. På sista tiden har han börjat med det här. Att rätta en - utan att ha en aning om saker. Häromdagen pratade vi med några grannar om Hedlandets rutschkana och funderade på hur lång den var. Den är förmodligen tre meter sade maken. Sjuåringen som råkade vara i köket just då och inte har en aning om vad en meter är sade direkt: Nej det är den inte, den är minst fyra eller kanske 30.

Inser att det låter småmysigt, t o m gulligt. Men just där i bilen igår, på väg till lekparken efter en rätt lång tjatvända på morgonen med tre inpackade barn i bilen och två barnvagnar och tre vattenflaskor och två bollar och ett barn rätt grinigt och ett potentiellt grinigt när som helst så var det inte ett dugg kul. Bara irriterande.

Så jag vänder mig om och säger att "om du är så himla tvärsäker på att det här är fel så kan du ju vara så vänlig och tala om för mig hur jag skall köra för att komma rätt?".

Förstod direkt när jag sagt det (jag hugger rätt sällan på honom) att det tagit skruv. Han började mumla och när jag försöker släta över med att säga att vi kanske skall ringa pappa och fråga så håller han raskt med. Därefter körde vi en vänstersväng och en vänster till och sedan var vi framme och vår lilla dispyt över.

Frågade senare om han tyckte att jag var argsint. Nej, sade han, mamma är mycket argare. Tror att det beror på att jag är styvmamma. Man har en slags "bli inte argare än så här" filter som appliceras automatiskt. På något sätt kan man inte äventyra relationen för mycket för småsaker. Den är inte lika bergfast och tvärsäker som om man varit biologisk mor.

Det var toppen i lekparken. Skönt. Alla fick rasta av sig och Johan som nu är hela sex veckor sov hela tiden. Tänk att det kan vara så med bebisar. Det var inget man märkte förra gången.

Inga kommentarer: