I förrgår var mormor och morfar hemma hos oss. Det råkade sammanfalla med att Erik (tvååringen) var extremt trött. När man är två är trött inget som hör ihop med att sova. Trött hör ihop med sur. Trött hör också ihop med att lägga sig på golvet och sura men absolut inte att gå och lägga sig.
Det var också första dagen efter Ronnies semester - därmed var det första gången i mitt vuxna liv som jag skulle hantera tre barn helt själv i en hel dag. Det är sådana dagar man är glad att det finns en mormor och morfar.
Vid halv två skulle vi till BVC med Johan för vikt och mätning. Släkten måste ha sätt min desperata blick för de erbjöd sig att stanna med de andra barnen medan jag åkte dit och försöka söva Erik under tiden. (Normalt - om det finns något sådant - somnar han vid 12.)
När jag kom tillbaka halv två så hade han fortfarande inte somnat och mormor och morfar lämnade glatt tillbaka honom i min vård.
Ringde Ronnie och bestämde att vi nu skulle försöka få honom att inte sova alls och därmed lägga sig tidigt. Därefter gav jag Erik en macka och pratade lite till med maken.
När jag sedan gick in i Douglas rum så sover Erik med mackan i handen brevid en TV-spelande storebror.
Han kan sova här, sade Douglas, bara han inte kladdar av sig på mig med mackan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar