Snäll bebis

Innan Johan dök upp i vårt liv så hade vi förberett oss på krig. Vår förra var en riktig fighter från den dag han föddes och sömn vara något man knappt kom ihåg vad det betydde förrän han nästan blev två år.

Johan har visat sig komma från en annan planet. Han sover på nätterna, vaknar och äter och somnar om. Han fladdrar lite vänligt i ungefär 10 minuter när han börjar bli rastlös innan han piper till lite snällt. Det stora artilleriet kommer enbart fram i undantagsfall.

Vi är otroligt lyckliga, inte ens kolik har han lyckats lura på oss. Vilken jäkla tur, vi är faktiskt nästan aldrig osams. Man hinner t o m umgås med de andra barnen lite grann.

Jag bad till gud - trots att min gudstro är begränsad - när jag väntade honom att han skulle bli frisk och vara en någorlunda normal bebis. Jag tror att gud kände sig snäll den dagen. Vi fick kanske några bonusegenskaper som extra snäll. Kanske tyckte han att vi visat oss värdiga efter arbetet med den förra?

Skall man skriva gud med stort G förresten. Är det ett namn? Vad heter isåfall Gud i efternamn? Eller är han den första så att jesus hette Jesus Gudsson? Och Gud heter Ingensson eller kanske Minegenson?

Nu skall jag gå och pussa på Erik som har pussat riktigt försiktigt på Johan idag. Försiktigt är ett nytt ord i hans liv.