Gå i sömnen...

Jag satt och ammade häromnatten - och såg på tv. Förmodligen var det "The mom show" eller kanske Simpsons på danska TV3. Ronnie sov. Plötsligt hör jag det välbekanta dunket av min tvåårings ben eller huvud i väggen intill. Han brukar börja snurra när han är på väg att vakna. Därefter hör jag: Maaammmaaa och en lätt duns av fötter på golvet.

- Ronnie, han är vaken! Väser jag till maken. Han rör sig inte. Jag petar till honom.
- Erik är på väg, väser jag igen men lite högre. Maken sätter sig upp, förvirrad. Då kommer Erik in och jag stänger av TV:n för att han inte skall vakna av den. Det blir kolmörkt.

-Erik, säger Ronnie trött, kom så bär pappa in dig. Ingen reaktion hörs från sonen men däremot trampar han vidare mot min sida i sängen. Jag känner hur han lyckas häva sig upp precis där jag har benen uppdragna för att sitta bekvämt mot ryggstödet och samtidigt hålla Johan.

- Eeeerik, säger Ronnie igen, kom till pappa. Känner samtidigt hur han lyckas krypa in under mina uppdragna ben och därefter blir det stilla.

- Erik, säger Ronnie, kom till pappa.
- Han har somnat tror jag - säger jag som inte ser någonting men har mina ben som en tunnel över ryggen på sonen.

Vi tänder och kollar, han sover som en sten. Förmodligen gick han i sömnen- mot moderskeppet (sängen menar jag då) - väl framme så gick det bra att koppla ner.

Ronnie bar in honom igen - han rörde sig inte en millimeter.