Andra bullar

Gick förbi sergelbageriet idag. Fick en plötslig minnesbild av att jag brukade köpa karlsbaderbullar där när jag var tonåring. De hade någon form av vetegiffel med mandelmassa i. Den var ljuvlig. Jag ägnade inte en tanke åt någon vikt eller så när jag köpte dem. Funderade på att gå in och köpa en men hade bråttom och insåg att jag inte har samma ämnesomsättning som förr.

Ett till minne dök upp. Jag stod där och handlade en gång när jag var runt 17-18 kanske och såg något på golvet. Det såg ut som en lapp. Tog upp den och insåg att det var en väldigt ihopknycklad papperslapp. Vecklade ut den och upptäckte att det var en hundralapp. För dryga 20 år sedan så var en hundring en massa pengar. I synnerhet för en tonåring.

Utan att tänka överhuvudtaget så lämnade jag den till killen som höll på att packa min bulle.

- Någon har tappat den här, sade jag.

Han tog emot den och sade:

- OK, jag kollar om någon saknar den.

Jag kände mig nöjd ända tills jag pratade med en kompis om det någon dag senare. Hon tittade nedlåtande på mig.

- Tror du verkligen att han skulle lämnat den till någon som frågade efter den, sade hon självsäkert. Han stoppade den i egen ficka, var så säker.

Det hade inte ens slagit mig. Jag kände mig lurad. Förvirrad snarast. Jag undrar om jag hade gjort samma sak idag. Kanske. Många gånger upplever jag att gränsen mellan naiv och god är hårfin.

Jag gjorde ett personlighetstest på webben en gång. Det handlade om hur hämndlysten man var. Jag fick bottenresultat. "Andra lurar dig - det finns inte en gnutta hämnd i dig" stod det. Förmodligen ligger naiviteten kvar alltså.

Men men, jag är nöjd ändå. Det kostar energi att vara misstänksam och hämndlysten. Förmodligen bättre att lägga den på något annat. Får trösta mig med det. Det är nog pappas fel!(Ta inte illa upp pappa - jag skojar - se det som en komplimang.)