Ett ögonblicks verk

Vi skall försöka köpa ny säng. Jag sover inte så bra i den vi har. Det finns i och för sig 1000 anledningar till det som inte har det minsta med sängen att göra utan snarare beror på att vi har massa nattvandrare i huset men jag vaknar och har ont i axlar och höfter eftersom trycket är för hårt.

Eftersom vår budget till ny säng är begränsad så provar vi sängar i normalprisklassen - dvs Ikea. Det finns en del men det är ett svårt val tycker jag. Svårt att avgöra i en affär hur det kommer att kännas hemma.

Nåja. Erik och jag gick på toaletten på väg därifrån. Övriga gick på herrarnas men Erik fick det tveksamma nöjet att gå med mamma.

Han var trött. Ville inte gå på toaletten. Lät sig ledas in och jag hjälpte honom av med det nödvändigaste. Lät mössan och tröjan vara kvar. Då händer det.

Erik tar av sig mössan och slänger den ifrån sig med en svepande rörelse. En ödesdiger rörelse - minst sagt. Han sveper mössan rakt ner i toaletten som han står intill. Mössan lägger sig som en frisbee eller snarare ett lock i toaletten som tack och lov är spolad. Dock vet vi inget om själva toalettens skick utöver det.

Jag andas in. Rycker upp mössan ur toaletten och brister ut i ett kvävt ljud som är mitt emellan skratt och gråt.

- Men vad gör du? Säger jag.
- Erik tittar på mig, han har reagerat på ljudet och min stela uppenbarelse.

Jag kan inte bestämma mig för reaktion riktigt. Det är rätt äckligt med en mössa som visserligen bara är blöt på ena sidan men ändå, Ikeas allmänna toalett!
Jag börjar skölja lite slumpartat på mössan och torka av den samtidigt som jag frustar nervöst. Jag kan inte titta på Erik. Jag är rädd att jag ska börja gapskratta. Han märker att jag uppför mig underligt.

- Du får inte vara ledsen mamma, säger han oroligt.

Jag inser att han är orolig. Det var ju en olyckshändelse. Jag försöker hålla mig men hukar mig ner och skrattar.

- Erik, använd din hjärna och tänk är du snäll. Fundera över vad som kommer att hända när du gör saker. Du har ändå fått en hjärna som fungerar bra, säger jag. Helt i onödan. Jag inser att mitt tal är långt över hands huvud. Sedan flinar vi.

Vi säger inget när vi kommer ut och möter Ronnie, Douglas och Johan. Men jag kan inte hålla mig så jag försöker berätta för Ronnie på engelska vad som hänt.

Så kan det vara. Dags att köpa ny mössa.