Nya ord

Erik och jag badade för en stund sedan. Det var mysigt. Han pratade hela tiden. Mitt i alltihop så säger han något som för mig (som var trött och hade stängt av lite) lät ungefär så här:

- Bla bla bla bla bla bla asbra bla bla

Jag hajade till, en fördröjd hajning kan man säga.

- Vad sade du Erik? Sade jag.

Han förstod att jag uppfattat hans nya storord.

- Att det var asroligt, sade han avvaktande och tittade på mig med spelad nonchanlans. Han hade uppfattat min lilla förändring.

- Jaha, sade jag och kunde inte komma på något mer intelligent att säga.

Erik var tyst en stund. Sedan nästan viskade han.

- Man får säga asbra mamma.

Jag kände pressen på mig.

- Nja, sade jag. Är det dina storpolare på dagis som lärt dig det. Det är ju trevligare att säga jättebra eller kanske väldigt bra?

- Nej man får säga det, sade Erik orubbligt.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Kände ändå för att säga något.

- Man kan inte säga så till Morfar, sade jag. Man skall prata fint med honom.

Erik sade inget mer. Inte jag heller. Inte om det i alla fall. Jag undrar vad jag fick just morfar ifrån. Kanske behöver man hävstång ibland :-).