Tandfen och Skelettfen

Erik har haft en lös framtand i några veckor nu. Igår kväll åkte den omkring helt vilt i munnen på honom utan att för den skull lossna.

- Nej nu drar vi ut den, sade Ronnie resolut.
- Nej, sade Erik och såg jätterädd ut och lite "instant" gråtfärdig.
- Nej, sade jag nervöst. Det här med att dra ut tänder måste man vara försiktig med.

Erik och Ronnie tittade på mig. Erik lite hoppfullt. Ronnie lite irriterat.

- Men det är ju bara att dra ut den, sade Ronnie igen. Jag kände hur huden skrynklade sig på kroppen. Erik såg mindre ut än vanligt.
- Får jag känna? Sade Ronnie. Erik öppnade tveksamt munnen och Ronnie kände.
- Jag får hämta en tång så drar vi ut den, sade Ronnie.
- Nej, sade jag, ta det lugnt nu.
- Men den börjar ju bli brun, sade Ronnie.
- Erik, sade jag, gå in på toa och försök få loss tanden själv.

Erik gick iväg och stod på toa en lång stund. Sedan ropade han.
- Jag fick loss den! Det var bara att trycka inåt.

Jag andades ut. Ronnie såg både glad och kanske en aning besviken ut. Eller så inbillar jag mig det bara.

Den här gången hann han ju inte svälja tanden som han gjorde sist så nu blev det glas och tand och väntan på tandfen och imorse hade hon varit där med hela 12 kronor (vilket var de småpengar vi hade för ögonblicket).

Imorse när han gick in på sitt rum för att ta på sig efter att ha ätit frukost så kom han glädjestrålande ut igen.
- Hon har varit här! Jag har pengar! Flera pengar!

Alla var nöjda.

Till middag ikväll så åt vi grillad kyckling, ägg, sallad och färskt bröd. Johan äter kyckling och ägg, Douglas äter kyckling och grönsaker, Erik äter bröd. Han fick lite risgrynsgröt också.

Johan satt och tuggade på en kycklingklubba en bra stund. Nästan som en hund. Till slut var den helt renäten. Då losnade ettt ben.

- Jag har hittat ett skelettben! Sade Johan glatt.
- Neej, sade Erik tveksamt.
- Jodå sade jag och Ronnie, det är kycklingskelett.

Erik var tyst en stund. Sedan sade han.

- Finns det skelettfeer?