Nya steg i evolutionen

Det ringde i hemtelefonen igår på förmiddagen. Det är inte så många som ringer oss på hemtelefonen så vi gissade på alla möjliga innan jag hann svara.

Alla gissningar var fel, telefonsamtalet löd enligt följande:

- Hej, det är Sixten, är Erik hemma?
Förvirrad blev jag tyst. En sekund eller så. Det var första gången en kompis ringde hem till oss och bad att få prata med Erik utan att först inledas av ett föräldrasamtal.
- Visst, sade jag. Ett ögonblick.
Gick in til Erik.
- Du har telefon gubben, sade jag. Det är Sixten.
Erik såg också förvirrad ut. Men med lite extra glimt i ögonen. Han tog telefonen utan att blinka.
Efter en stund kom han tillbaka med telefonen.
- Du kan prata nu mamma, sade han.
- Jaha, sade jag och tog telefonen. Där var inte längre Sixten utan en mamma till.

Det var kul. Han börjar bli stor vår lilla gulleplutteskrutt.