Vi bakade pepparkakshus förra helgen. För att lyxa till det lite så gjorde vi en liten by bestående av två färdigköpta byggsatser men både jag och maken var engagerade i skapelsen.
Erik väntade ungefär 10 minuter från färdigställandet och frågade sedan om vi skulle äta upp dem. Nej, inte förrän efter jul sade jag.
Jag har fått upprepa det ett par gånger i veckan och imorse försökte han övertala mig till att det nog var bättre att äta upp dem innan jul.
Jag stod i köket och förberedde middagen när Erik tog en stol och ställde sig och lekte med pepparkakshusuppsättningen.
Monologen lät ungefär så här:
- Oj, det har kommit snö, Vi kan åka på hästen och rädda honom.
- Titta där är en bro, ska vi åka över den...
Han pratar rätt mycket när han leker. Det är kul för man får en inblick i vad han tänker. Han stod säkert i 20 minuter med gubbarna. När jag kom dit så låg några ner i snön men i övrigt var allt intakt. Hade Johan kommit förbi hade vi nog varit tvungna att bygga nytt.
2 kommentarer:
Vilken genialisk idé att använda sånadär chokladpinnar som dekoration; för det är väl det?
Pepparkakshus är goda att äta upp... när man lärt sig att undvika bitarna med bränt socker på. Vill man få barn att tappa lusten att äta upp pepparkakshus ska man ge dem en bit med mest bränt socker på - blä.
Han kan föra monologer den lille.
Ett tips, använd vanilsocker istället för florsocker som snö. Då kommer det att dofta gott.
Kram
Skicka en kommentar