Missöde

Morris har en bisarr dragning till nappflaskor. När barnens kvällsvälling är avklarad så hamnar flaskorna på soffbordet en stund medan Ronnie och jag pausar efter sista kvällspasset (några minuter innan disk och tvättpassen sätter igång).

I vilket fall som helst så brukar Morris hoppa fram till flaskorna och ta tag i dem själv som om han skulle dricka. Det har sett lite sött ut, tyckte vi.

Igår så skojade vi lite med honom så istället för att putta bort honom som vi brukar så lyfte jag upp flaskan som om jag skulle mata honom med resterna.

Morris verkade nöjd, såg ut att dricka men efter några sekunder så började han tugga på nappen istället. Lite grann bara. Ronnie hämtade kameran och tog kort. Vi tyckte att det var kul - alla tre tror jag.

Efter några ögonblicks tuggande så säger jag till Ronnie.

- Undrar om tänderna kliar eller något, det ser nästan ut som om han kliar sig.

I det ögonblicket så släpper nappflaskan från katten. Halva plastnappen är borta. Katten har lyckats tugga av hela överdelen av nappen så hålet är stort som ett milkshakesugrör. Vi tittar nervöst på varandra. (Ronnie och jag alltså.)

Även Morris ser lite förvirrad ut.

- Men, säger jag till Ronnie - var är toppen till nappen?
- Den åkte nog ner i soffan säger Ronnie.

Vi tittar. Ingen napp. Vi tittar lite till. Ingen napp.

Morris har förmodligen ätit upp en halv napp till en nappflaska. Är katten försäkrad? frågade jag maken.

Vi vakade över honom en stund. Han såg ut precis som vanligt. Tur att han överlevde.