Dan Brown - Den förlorade CD:n

Något mystiskt hände när jag lyssnat klart på CD 8 och satt i nästa skiva. Det kändes som om denna del av historien redan var avklarad. Stackars Katherine som nyss med iskalla fötter suttit i sin bil med krossad vindruta på väg till biblioteket var plötsligt tillbaka i sitt kontor som borde varit bortsprängt redan. Något kändes mycket mystiskt.

Då insåg jag det. Jag hade blandat om skivorna. Efter kontroll så hade jag lyckats lyssna på CD 1-7 och sedan 9. När jag därefter satte i CD 8 så blev något skumt.

Än mer skumt är att jag knappt märkte det. Det kändes aningens kortfattat kanske men det hade inte direkt påverkat storyn nämnvärt. Säger det något om mig? Dan Brown? Kanske så att kommmentaren häromdagen om upprepning stämmer :-). På sistone har jag börjat reta mig på författare som alltid placerar sin superintelligenta vältaliga huvudperson med någon fåne till biperson som får sig en lektion om frimurarna eller något annat. Det är OK att lyssna på en gång men när Langdon för tredje gången i samma person förklarar ungefär samma sak för en person till så undrar man lite över syftet.

Motvilligt så kunde jag inte låta bli att lyssna på min missade CD vilket var lite irriterande eftersom jag visste hur allt skulle gå en kort stund därefter.

Trots allt gnäll här ovanför så är jag road av den här boken och längtar lite till bilen och min dagliga "lyssnarstund".