Jahaja, då är jag igång - lyssnar på den förlorade symbolen - är inne på CD 3. Den är OK. Börjar känna igen formatet. (Säg något nytt säger ni men jag har uppskattat hans stil tills nu.)
Problemet är att Professor Langdon är så himla intelligent och professorlik men ändå stilig och alla kvinnliga huvudpersoner är politiskt superintelligenta och snygga och är de inte snygga så är de ändå superintelligenta och förmodligen respektingivande och busarna ser alltid konstiga ut på något vis.
Kollade andras åsikter på Amazon coh jag var inte ensam.
Jag får lite Lasse Åbergvibbar. Lasse Åberg har för varje film som kommit haft blondare och yngre hjältinnor och samtidigt har (vad heter han nu igen?) hans egen karaktär blivit ännu mer valhänt coh töntig men ändå oemotståndlig för den claudia schiffer som just nu råkar vara med i filmen.
Nåja - efter att ha lyssnat på Bortom Stjärnan som var helt osannolikt inläst så framstår allt som helt briljant och underhållande.
Plötsligt blev det bråttom
-
Jag har jättesvårt att koncentrera mig på jobbet nu. Det är alldeles för
lugnt. Men nu är det ju bara två dagar kvar till semestern. Så nu blev det
plötsli...
5 år sedan
3 kommentarer:
Jag provlyssnade lite på Bonnier Audio och han har samma stil som Peter Andersson som läst in 3 sekunder som jag lyssnade på.
Jag skulle kunna skriva en hel del om böcker där män i övre medelåldern (eller för all del ännu äldre) som också beskrivs som slitna och oattraktiva men som ändå får fotomodell/filmstjärnesnygga unga kvinnor att slänga av sig kläderna och förföra dem.
Men så mycket plats tror jag inte man får när man kommenterar. ;-)
Är i slutet av nämda bok. Kan inte rekomendera att försöka sova till den. Man blir lite uppjagad. Men spännande är det.
Fast jag håller med om att det är lite gubbsjukesyndrom i den. Men det kan man väl säga att även Stig Larsson hade, eller?
för att inte tala om James Bond ;)
Jag köpte den engelska boken och lyssnade. Som ni säger, men vet vad man får. Och det man får känns lite som gräddfil som stått för länge, men ändå inte riktigt surnat till ordentligt.
Det kändes som Änglar och demoner, fast som att den hade börjat dela sig och det var vattnigt och trist och man önskar att man borde kastat den för några dagar sen.
Man undrar hur Herr Bruns hjärna fungerar. Ser han konspirationsteorier i varenda gatubrunn och pelare?
// Johan
Skicka en kommentar