Erik och pappa spelade Star Wars Lego II igår kväll och jag hade jobbat hemma hela dagen så jag och Johan gav oss av och letade nya sandaler till Johan. Vi gick till Jober Max i Weda och Johan sade:
- Oj!
I Weda pågår uppbyggnad eller nerrivning (svårt att säga vilket) av nerbrunna Willys. Vid stålskelettet som står där stod en enorm lyftkran. Det var den som orsakat min sons uttalande.
Efter lyckat sandalhandlande (100 spänn på rea) så försökte jag hala in Johan i bilen igen. Det gick sådär. Han kan klättra SJÄLV. Sedan igår skall han också klättra ut SJÄLV. Det är lite halvkomplicerat. Jag står nervöst bakom eftersom hans stol är rätt högt placerad och det är rätt långt ner till marken från hans stående position i stolen.
Nu skulle han klättra in SJÄLV och när han stod på stolskanten så skulle han stanna och titta på lyftkranen.
Jag väntade tålmodigt någon minut, sedan gav jag upp och tog resolut tag i honom och lyfte in honom och för att avvärja hans protester så ställde jag en fråga.
- Vad gör man med lyftkranen Johan?
Klart och tydligt (jag är fortfarande enormt stolt över hur mycket han pratar) så sade han.
- Men mamma, man skall använda den.
Plötsligt blev det bråttom
-
Jag har jättesvårt att koncentrera mig på jobbet nu. Det är alldeles för
lugnt. Men nu är det ju bara två dagar kvar till semestern. Så nu blev det
plötsli...
5 år sedan
2 kommentarer:
Han är ju fantastiskt duktig på att prata för sin ålder. Det är inte bara att han kan många ord, han sätter så ofta ihop korrekta meningar också.
Och överhuvudtaget kan du ju vara otroligt stolt över både Erik och Johan. Jag funderar på att nominera dig till Supermama-tävlingen men jag undrar om man inte måste vara kändis eller ha någon sjukdom också (eller gärna båda) för att vinna där. ;-)
Tack, känner mig hedrad.
Skicka en kommentar