Rapport från Gröna Lund

Fyllda av mod och hängivenhet så tog vi oss i samlad trupp till Gröna Lund häromdagen. (Tack svärfar för lån av storbil!)

Det var mer lyckat än jag vågat hoppas - mycket pga att Ylva var med så att det fanns en vuxen till varje barn. Douglas åkte allt han vågade - vilket var mycket och Erik åkte helt utan minsta självinsikt eller rädsla allt han fick åka - dvs de saker han uppfyllde längdkraven för. Han övergick snabbt till att vilka åka allt och blev jätteirriterad över att han inte fick åka berg-och-dalbana.

Johan ville också åka så vi åkte tekopp. Snurrande tekopp och Johan var inte nöjd. Det var kul när det var lagom men sedan blev det "så lagom kul" :-). Därefter åkte vi veteranbilar och det var toppen. Johan ville åka själv men fick inte för sin hariga mamma som åkte med. Erik lyckades åka Nyckelpiga, bläckfisk, snurrande tekoppar, mini pariserhjul, veteranbilar och mini fritt fall och mini uppskjut. Allt utan minsta tvekan.

Till slut hittade vi "Trucks" - en slags liten bilbana med små brandbilar och truckar etc. Både Erik och Johan var mycket nöjda. Vi gick dit, betalade biljett - gick in och Johan klev in i sin Truck. Jag var på väg efter - tills jag blev stoppad av biljettkillen.
- Du får inte åka med, sade han. Du är för stor.
Jag tittade nervöst på Johan. Han satt nöjt och rattade sin stillastående brandbil. -- Kan du åka själv Johan, sade jag.
- Mm, sade Johan.
- Är du säker, sade jag oroligt Johan svarade inte, han körde stillastående bil för fulla muggar.
Jag tittade bedjande på den aningens irriterade men snälla biljettkillen.
- Tittar du till honom lite extra? sade jag och tänkte på hur Johan varit på väg ut ur veteranbilen på fel sida och varit på väg ner i vegetationen vid sidan av spåret istället för avstigningssidan.
- Visst, sade han. Jag tittade på Ronnie, han såg lugn ut så jag tog några tveksamma steg bakåt.
Johan struntade i mig och jag släppte kontrollen till slut. Såg nöjt hur biljettkillen stängde brandbilsdörren och drog för en liten hake. Tittade därefter på hur mina killar i långsam takt körde runt den pyttelilla banan i full tillfredsställelse. De var väldigt nöjda när de var klara, båda ville åka igen.

Till Eriks och faster Ylvas stora glädje så var Mora Träsk på Gröna Lund. Erik gillade att dansa och som vanligt så har jag filmat åt fel håll så vrid på huvudet eller datorn. Jag ska försöka lära mig.