Vår tremånaders skrattar!

De sista dagarna har Johan börjat le när man pratar med honom. Det är underbart. Han ler som bara den och gapar samtidigt och liksom krullar ihop tungan. Det gör att han ser ut som en liten glad fågelunge som väntar på mat.

Vänder man sig om så slutar han att le vilket gör att det är jättesvårt att göra annat - i synnerhet när vi är hemma själva. Igår när vi satt och pratade. Aga, agöö, göö, ehhh så log han så mycket att han skrattade till. Ett kort litet skratt men likväl ett riktigt ett.

Jag blev så ställd att jag började fnissa och han såg helt förvånad ut - som om han undrade vad som hände.

Det är stora saker på gång här på landet... :-)