När jag (som vanligt) stod och plockade ut diskmaskinen efter att ha slängt i mig frukosten, en Berocca tablett och druckit en halv kopp kaffe så slog det mig plötsligt. När man får barn så blir man Askungen. Istället för att vara t ex hennes elaka systrar som blir uppassade på hela tiden eller i vilket fall rå över sin egen tid så blir man förvandlad till Askungen och förpassas till evig städning. Varje morgon så plockar jag ur disken samtidigt som jag tar ett gräl med Erik om varför han inte får salta pinnar eller glass till frukost. Gjorde en i mitt tycke jättegod rostmacka till honom som han irriterat sade nej till och därefter begärde knäckemacka.
Allt ackompanjerat av lätta frustanden från den yngsta som också är hungrig.
Vaknade inatt av att det låg ett bowlingklot brevid mig i sängen. Det visade sig inte vara något bowlingklot. Det var mitt ena bröst. Johan hade bestämt sig för att sova fem timmar i rad istället för ungefär 2 och en halv som han brukar så min mjölkproduktion körde på som vanligt. Ungefär som att klämma ner 2 liter mjölk i en enliters vanlig förpackning.
Det var inte kul att amma när vi väl satte igång, inte så lätt för en bebis att få elasticitet i en stor rund sten direkt. Inte så kul för den uttänjda matcentralen heller kan jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar