Säker trädgård

Runt nästan hela vår trädgård så finns ett staket. Delar av det är nytt och delar gammalt men i det stora hela så skulle det kunna fungera som barnstopp. Tyvärr saknas staket precis där man går ut på gatan vilket har gjort att jag i princip aldrig vågat låta Erik leka i trädgården utan att se honom varje sekund. Vårt lilla mittenbarn är alldeles för intresserad av omvärlden för att hans hönsmamma skall känna sig säker i en osäker miljö.

Nu när vi dessutom har en bebis som kräver amning så finns ju risken att jag mitt i en amningssväng ser min tvååring rusa åt fel håll. Har därför bara gått ut i trädgården när en del kriterier varit uppfyllda vilket i princip inneburit alldeles för sällan.

Min kreativa make har nu äntligen byggt ett trädgårdsstopp. Med två hela och en trasig staketbit så har vi nu fått ett stiligt stopp med grind mellan framsidan och baksidan i trädgården.

Plötsligt står dörren öppen mest hela tiden och vi springer ut och in i det hyfsade sommarvädret.

Tänka sig... två år efter inflyttning så vågar man äta ute. Första året blev inne pga att Erik skrek så fort han satt still och därmed behövde gungas och ha i sval miljö hela tiden. Andra året blev inne för risken att han skulle springa bort.

Igår såg Ronnie längtansfullt på mig vid halv tio och sade att visst vore det mysigt med en kopp kaffe ute? Uttröttad (av inte så rofylld semester med småbarn) så gnällde jag om att jag var trött, att det var kallt och att jag verkligen hade bestämt mig för att komma i säng före 10 en (jävla) gång på två veckor och att Johan behövde ammas igen och att jag hade ont i halsen.

Han gav upp. Vi drack te i sängen istället och det var tur det för Erik sprang in tre gånger i natt och Johan ville inte sova efter halv sex.

Min man är en utmärkt man, ikväll skall han få sitt fika ute. Hoppas jag.