En helg på landet!

Nu har vi spenderat lördag och söndag på landet med alla barnen. Hade från början tänkt att göra det lätt för mig och vara hemma mest den här sommaren då ingen av barnen kan simma och mormor och morfars landställe i princip är en ö med vatten runt hela stället.

En dag för någon vecka sedan såg sjuåringen riktigt bedjande på mig och frågade om vi kunde åka till landet i sommar.

Kände skuldkänslorna komma krypande. Stackarn har fått acceptera att somrarna har bestått av blöjbyten nu flera gånger. Kanske skulle vi åka ändå? Det är ju jättemysigt där. Diskuterade saken med maken och beslutet fattades.

Det var supermysigt. Douglas har badat, åkt båt, åkt båt och fiskat, fiskat med min pappa, kastat pil och kastat ring och helt lekt slut på sin reservmorfar. Vi övriga har ätit dubbelt så mycket som vi gjort de senaste veckorna och vädret var t o m OK.

Om sådär sju år då alla barnen kan simma lär man kunna slappna av lite. Det är lustigt det här med att få barn - ens tidsperspektiv ändras. Alla tidsperspektiv blir längre. En snabbfika är minst två timmar i beräkningen. Ingen utflykt kan helt räknas med utan att några barn måste sövas eller ätas och man börjar se framåt i åratal och hoppfullt tänka att "sju år är ju inte så himla långt, Erik är ju ändå redan två!".