Grilla i trädgården

Igår skulle vi grilla i trädgården med några kompisar. Det lät som en toppenidé. Vi skulle sitta där i solskenet och titta på de små jämnåriga barnen som glatt lekte i sandlådan och såg soliga och glada ut.

Verkligheten såg inte exakt likadan ut.

Det började med att det regnade. Vi ändrade raskt grillidén till spagetti och köttfärssås. (Tänk vilken lycka man kan göra med Dolmino och köttfärs!)

När de kommit och barnen mycket riktigt såg ut att eventuellt börja leka så inträffade det som alltid händer. De började slåss. Eller egentligen inte slåss direkt. Snarare dra i samma sak och gnälligt börja skrika miiiiin. Välmenande föräldrar fick rycka in och diskutera skillnad mellan din och min tur utan större succe.

Att försöka få två tvååringar att leka är ungefär lika lyckat som att låta två ovana spela tennis tillsammans. Det går åt helsike. Bollen landar för långt bort för alla och det blir inget spel. Bara slag, spring iväg och hämta bollen, slag från andra sidan, hämta bollen och total misär.

Det är bättre att placera en tvååring med en treåring, kanske t o m en jättecool fyraåring. Den ena får beundra och den andra får beundras. Tvååringen kommer dessutom att respektera ett äldre barn till skillnad från jämnåriga och vuxna.

Det blev till slut en jättlyckad dag. Deras barn skrek och krånglade hela tiden. Det var länge sedan jag känt mig så stolt över våra små änglar. Johan låg mest och sov och såg änglalik ut. Erik gick och lade sig snällt och sov några timmar när han skulle och var sedan superglad och gjorde precis som vi bad honom mest hela dagen.

Ibland har man tur.