Fruktsallad

Kan vi göra fruktsallad imorgon? Sade Douglas när jag kom hem med vindruvor i förrgår. Det tror jag nog - sade jag. Man har blivit väldigt svävande i svaren på sista tiden. Planering är inte lätt med så många småbarn.

Igår gick hela förmiddagen till barn, hela eftermiddagen också, sedan kom Ronnie hem och då hade vi tänkt åka till tippen. Då och då kom frågan om fruktsalladen men alltid vid exakt fel tillfälle.

Till slut så sade jag till Douglas - vid halv åtta sådär - att vi får nog göra det imorgon bitti? Blir det bra?

Tystnad. Tystnad. Tystnad och så ett pyttelitet OK

Ett säkert tecken på att det inte var OK. Fick dåligt samvete men tänkte att det får vara OK. Det är ju inte direkt dåligt med vare sig frukt eller godis eller chips i den här familjen.

När alla barnen skulle i säng så insåg jag att båda barnen hade bombnedslag i sina rum. Leksaksmisär. Erik var tandborstad och vällingen stod färdig men han skulle inte kunna läggas om inte en liten väg anordnades till sängen.

Vi måste städa Eriks rum, sade jag till Ronnie som gjorde det medan jag ammade. Sade till Douglas att han fick städa sitt. (Det var ju ändå hans kompis som varit här och hjälpt till.)

Douglas segade sig ut i sitt rum och kom tillbaka direkt. Det är VÄLDIGT stökigt där. Sade han. Därefter tystnad. Jag väntade några sekunder. Jaha? Sade jag. Då får du städa då. Han vände, gick in i sitt rum och därefter hörde jag (som satt fast i amningsstolen) leksak efter leksak långsamt läggas ner i olika lådor och ibland kastas lite extra hårt ner i lådorna. Efter en stund sade jag till Ronnie - som satt med Erik och välling att det nog var en del att städa. Fick ännu mer dåligt samvete. (Konstigt egentligen - han är bra på martyrmanipulering den lilla rackaren.)

När Douglas kom ut så sade jag, äh jag gör fruktsallad iallafall. Han såg lite gladare ut. Vi hade fått Johan att somna och Erik sov. Douglas plockade fram äpplen, päron och vindruvor och en nektarin. Vi skalade och skar ner rubbet.

Därefter satt Douglas vid nio - dvs sent - och åt en bit långsamt och stirrade på TVn och dagen efter - dvs idag börjar första skoldagen. Fick dåligt samvete ur vuxenperspektivet istället (han måste ju i säng!!!) och sade att han nog fick raska sig på lite då han behövde vara pigg imorgon till skoldagen.

Douglas tittade ner i salladen, petade med gaffeln och sade: Jag vill bara ha en bit päron. Visst sade jag. Det hade gått ca 10 minuter och han hade ätit två bitar innan. Så tog han sin päronbit och sa snusförnumstigt: Då så, då har jag tagit det jag ville ha.

Jag tittade ner i fruktsalladen som till 97% var lämnad och funderade på varför han velat ha fruktsallad när han bara velat ha tre päronbitar?

En annan dag skulle jag nog tagit en debatt om att inte be om sådant man egentligen inte vill ha men just nu var det sent och alla var trötta så nu slängde jag den - efter den skojiga gallstensattack jag fick i fredags kväll så var det inte direkt läge för mig att äta upp den.

Hur var det nu med kottarna, skulle jag packa in dem till jul eller?