Skilda världar

Idag sprang jag genom Åhlens City till Regeringskansliet. I tunnelbaneplanet finnns en liten salong med frisörschampon och hårstylingprodukter. Registrerar att någon säger 360 kronor när jag springer förbi. Därefter hör jag ett skratt. Ett riktigt rungande skratt. Det låter som farmor som hört den roligaste historien hon någonsin hört. Det är ovanligt att höra en cirkus 80-årig tant skratta högt på Åhlens. Jag stannar till och tittar dit. Hon håller en liten flaska spray eller schampoo i handen. Jag inser att hon blivit så förvånad över priset på schampot att hon skrattat riktigt hjärtligt. Det var befriande på något vis. Den stylade tjejen som hjälpte till såg generad ut. Hennes kompis (tantens alltså) skrattade också.
Jag tänkte för mig själv att många av oss andra försöker hålla masken i de där lägena och blir förfärade inombords. (Hur fasen kan de ta flera tusen kronor för en rynkkräm när ingen ser skillnad.)
På något sätt var det härligt med ett självförtroende som inte behövde säga jaha, då tar jag den och känna sig lurad efteråt.