Potträning - återkomsten

Eriks potträning går hyfsat. Maken och jag har däremot utvecklat en slags fobi. Den kära sonen skall nu helst gå på toa både före och efter samtliga måltider.

Erik satt som vanligt på nålar vid middagsbordet och åt snabbt det han ville ha. Hans äldsta bror är raka motsatsen när han är trött. Långsamt långsamt så går gaffeln mellan maten coh munnen och stannar gärna långa stunder mitt i.

Efter en förhandling som innebar att "nu äter du tre potatisbitar till så får du gå från bordet, annars får du vänta till Douglas är klar" så lyckades Erik kämpa sig til lite frihet.

Han kastade sig ner från stolen och landade i en hög på golvet. Det gjorde visst inget, han reste dig glatt upp och skrek TACK FÖR MATEN!! Därefter gjorde han sig redo för springmarschen in i lekrummet. Ronnie och jag sade (exakt samtidigt):
- Gå på toaletten först.

Min käre make som gärna drar växlarna ett steg till sade dessutom:
- Försök att bajsa också.
- Nej tack, sade Erik
- Jo försök, sade Ronnie
- Nej, jag kan inte, sade Erik, jag har redan gjort det.
- Men försök igen, sade Ronnie.
- Men det går inte, sade Erik, det är slut.
- Det tar aldrig slut, sade Douglas glatt.
- Nej just det, sade Ronnie. Det går liksom runt runt.

Erik såg lite less ut. Han försökte en sista gång:
- Jo det är slut.
- Men gå på toa bara, sade Ronnie.
Han gick iväg. Vi hörde honom efter någon minut.
- JAG FÖRSÖKER, skrek han.
- BRA, skrek vi.
- DET GÅR INTE, skrek han.

Jag förbarmade mig över honom och gick dit.
- Jag kan inte, sade han.
- Inga problem, sade jag, du är duktig som försöker.

Vi avslutade ritualen och gick vidare med våra sysslor. De sover nu. Det är ljuvligt. Sovande barn är helt toppen.