En helt vanlig måndag..

Jag kom hem sent idag. Imorgon har förskolerådet sammankomst och eftersom jag gillar att få vara med så är jag med i förskolerådet. En sådan sammankomst innebär att man sätter upp en lapp på dagis och ber föräldrarna skriva upp och anmäla sig till en rolig fest som består av korv, tipspromenad och möjligheten att hälsa på nya förskolechefen.

Det kom ut ett rådigt mail ifrån en av de andra föräldrarna där frågan kom upp hur vi skulle fördela arbetet. Han skickade med en lista av typen, göra inbjudan, köpa korv, stå vid grillen etc. Man kan gissa vad jag nappade på. Göra inbjudan förstås. (Jag kan aldrig bestämma mig för om förstås skall stavas med ett eller två s. Jag föredrar förståss ärligt talat men enligt wikipedia så kan det skrivas på båda sätten.)

Jag skrev att jag kunde hjälpa till med tipspromenaden också. Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag har fått göra både inbjudan och tipspromenad. Tipspromenaden (10 barn- och 10 vuxenfrågor) tog hela två timmar med facit och allt. Jag vet t ex när Scania grundades (1900), hur många folkparker det finns i Sverige (150) och en massa annat nyttigt nu. Hur många prickar en nyckelpiga har t ex. Något min kära make visste på rak arm.

Nåja, till saken, jag kom hem sent idag. Ringde och bad min trötta och avmätta (men som vanligt vänliga) make att hålla Johan vaken till jag kom hem. Fem i sju körde jag in på avfarten, jättehungrig och med huvudvärk men båda ungarna kom springande emot mig och det gör det värt att skippa middagen tills man komme rhem.

Alla gjorde mig sällskap över en kopp te och därefter gick Erik en vända och kom tillbaka in i köket.
- Men! Sade han i hög och tydlig frågande ton.
- Var är ballongerna?
Vi kände oss frågande. Sedan kom jag ihåg att vi tagit ballonger igår på MC Donalds.
- De är i bilen, sade jag.
- I bilen? Sade Erik
Han fortsatte oberört.
- Nej, ballongerna i mitt rum är borta. De har smällt sig. Ballongerna har smällt sig och försvunnit.
Det kändes som en intressant formulering. Vi pratade lite mer om ballonger och att de brukar smälla efter ett tag. Lite som såpbubblor - de har en begränsad livslängd.

Därefter borstade vi tänder och gjorde välling och placerade alla i säng. Nu skall Ronnie och jag försöka samla ihop lite kraft och umgås en stund. Sedan är det läggdags. En dag till avklarad.