Frågesport

Imorse närmare bestämt 05:08 så vaknade jag (som vanligt) av steg i hallen. Johan kommer inte ur sängen så man vet att det är Erik. Den tiden är jätteirriterande eftersom man vet att man inte kan lägga tillbaka honom utan att väcka Johan och att chansen är stor att båda vaknar.
Jag frågade morrande om Erik stängt dörren efter sig. Problemet är att han lämnar dörren öppen så att det kommer ljus (nattlampan i hallen) in i Johans säng så Johan vaknar först av att dörren går upp och därefter av att det är ljusare. Nej, sade Erik (han hade inte stängt).

Jag satte mig upp, irriterad. Vad skulle jag göra nu: Till alla kära läsare - gissa.

Fråga 1 - vad gjorde jag med Erik?

1) Jag var en duktig förälder och gick upp och ledde Erik försiktigt tillbaka till hans säng utan att Johan vaknade.
2) Jag lyfte upp Erik i sängen och tänkte att det är bättre att han somnar där och att Johan (och vi andra) får sova vidare minst en timme.
3) Jag gick upp med Erik och gjorde frukost.

Ni har nog gissat rätt. Svaret är det mittersta. Därför kommer nu följdfrågan:

Vad hände sedan?
1) Erik och Johan sov snällt vidare och vi vaknade allihop utvilade och glada vid sjutiden.
2) Erik bökade runt lite och somnade sedan.
3) Jag gick upp för att kolla dörren varpå jag insåg att Johan var vaken och just hade fattat att något var fel. Jag stängde dörren (men insåg att mitt öde var beseglat) och gick på toaletten. Hinner sitta där och meditera i ungefär 30 sekunder innan jag hör Eriks HÖGA stämma i hallen ackompanjerad av Johans indignerade skrik:
- Mamma, (viskandes jättehögt - det är lustigt men det går), jag behöver också kissa.
Jag kastade mig ut och väste (förmodligen lika högt). TYST, Johan vill sova vidare.
Det ville förmodligen inte Johan men jag ville att han skulle vilja det. Jag drog Erik med mig ner och högst opedagogiskt så väste jag vidare att:
- Du har ju blöja på dig nu går vi och lägger oss och du ligger still och är tyst!
Hör hela tiden Johans alltmer ilskna rop som lika tydligt som en textrad på en film skrek:"Ta upp mig, jag är vaken, vad göööööööörr ni, hallå hallå hallå".
Jag kände vanmakt.
Klockan var 05:20, båda barnen var vakna. Ronnie verkade inte ha märkt något (men det hade han nog) så jag satte mig upp och sade till honom (i tydlig ton) - DU FÅR TA JOHAN FÖR OM JAG RÖR MIG FÅR JAG MED MIG DEN ANDRA OCKSÅ.
Ronnie fattade galoppen. Han gick upp. Hör honom fixa med vällingen i köket. Det gjorde Erik och Johan med. Erik försökte desperat gå upp.
- DU ligger kvar här och försöker sova, sade jag. Nu har du väckt hela familjen, du kunde ha legat kvar i din egen säng.
- Jag Viiiiilllll sova i min egen säng, sade Erik och försökte snyfta ynkligt men han var alldeles för pigg för att jag skulle gå på det.
Från hallen hörs Johans alltmer uppfordrande "men vad fan jag hör att ni är uppe ta UPP mig nu".
Erik snurrar vidare i sängen och lägger sig omväxlande på mig, och brevid mig och försöker prata.
Vi hör Ronnie lyfta upp Johan som börjar prata glatt med pappa (eller låta glad i alla fall). Erik inser att han är besegrad och försöker ligga still. Det går dåligt. Vi ligger kvar ändå. Till 06:50 när jag ger upp och går upp.
Ronnie sitter och kollar på bilar på blocket. Johan är lagd och sover. Jag är grinig. Men Ronnie ser så trevlig ut att jag kapitulerar och accepterar mitt liv. Det är inte så tokigt men att sova till fem är fasen omänskligt när man inte har valt det själv.