fredag 7 augusti 2009

Vägen till lyckan


Varför har det uttrycket kommit upp egentligen? Stämmer det?

På vägen in till jobbet idag så sken solen och trafiken flöt på ett sätt den aldrig gör på E4 vid 08:00.

Med en plötslig insikt så tänkte jag att det verkligen var skönt att kunna komma till jobbet på 35 minuter och att det verkligen var fint ute och en behaglig känsla av "nöjd" infann sig i magen.

Började tänka på min pappa som har präntat in i mig att man skall vara nöjd med det man har och att det är själva utmaningen för att bli lycklig. Pappa har egentligen inte sagt det men han har ändå lyckats få igenom den tesen in i min hjärna. Det har tagit rätt många år att inse vad han pratar om och jag minns fortfarande en viss irritation över söndagsmiddagar där pappa med ett soligt leende och en slags hänförd röst sade:

- Det här Malin, det är det BÄSTA kött man kan äta. Det kommer att bli jättegott!

Det spelade egentligen ingen roll vad vi fick för kött. Allt var det bästa man kunde äta och som trulig tonåring så tyckte jag att han var jättejobbig. Förmodligen så hade jag svårt att acceptera den typen av urskillninngsbrist.

Som tonåring så är det roligare att vara missnöjd. Man vill tycka något annat och känna att man inte är lika lättlurad som sina föräldrar.

Idag känner jag bara respekt. Det är en gåva att lära sig att vara nöjd med och tycka om både människor omkring sig och det man har. Det är därmed min främsta livsfilosofi. Jag kommer inte alltid ihåg den men den ligger där och lurar och finns med hela tiden.

För många år sedan gick jag en pedagogikkurs. Kvinnan på kursen sade att vi människor är som djur, vi reagerar på hur andra ser på oss. Därför skulle man, menade hon, alltid hitta något man gillade hos den person man hade framför sig för att "bättra på kommunikationen". Känner andra att man gillar dem så gillar de en oftast tillbaka.

Det stämmer så in i bomben.

Men jag funderade på det där under kursen. Alla passar en ju kanske inte lika bra. Jodå, sade hon, om det så är deras kavaj du gillar så gilla något. Det märks.

Jag håller med. Har hållit med i snart 20 år och då var ändå pappa först.

Döm om min förvåning när jag i Metro idag läser om någon som skrivit en bok om lycka och som tips i boken så skall man varje dag tänka på 3 saker som har varit positiva under dagen. Detta bidrar till att man känner sig lycklig. Man skulle göra annat också, skriva upp sina drömmar, tänka på saker man har gjort etc. Men jag inleder nu min 3 positiva saker om dagen vecka. Jag provar en vecka och ser hur det känns.

1 kommentar:

Katarina sa...

Han är klok, din pappa, och du med.

Och det var ett gott råd du fick på den där pedagogikkursen. Jag brukar försöka se till att vara generös med komplimanger till mina kollegor - visa att jag ser dem och märker saker om dem. Men det där med att tänka positiva saker om alla har jag inte provat förut; det ska jag börja med nu.