Nyårsafton...

Jahaja, man skall akta sig för vad man säger. Ingen Katarina och Steven här. Istället har vi tröstat oss med att sitta med findukat bord (men med vaxduk istället för linneduk) och haft servett i knät och sjungit snapsvisor och skålat. Barnen har snapsat i jordgubbssaft och sett väldigt exalterade ut. En del av snapsvisorna var väldigt lika barnvisor men allt slutade med en skål och lite mer saft.

Efter mycket mat och glass är vi nu helt slut och sitter här strax före åtta och undrar hur länge man kommer att orka hålla sig vaken. Utanför håller tonåringarna på att smälla småraketer och katterna står i fönstret och tittar.

Vår bulldozerkatt har haft sönder Ronnies piratskepp flera gånger... men Ronnie gillar sina katter så han tar det med ro.

Bilderna är blandade men gratängen är från igår och från micron :-).

Moster Brita

- Kan vi åka till Brita någon mer gång? Sade Johan när vi sjungit för pappa med fina tomtebloss nerstoppade i en bit Brie.
- Det kan vi säkert, sade jag, vad ska vi göra där då?
- Ehhmm, sade Johan tankfullt, vi ska äta och se på TV. Han pausade lite; och inget mer, sade han sedan.
- Det kan vi nog sade jag.

Tack

För alla fina presenter vi fick igår.

Nyårsafton

Ikväll är det nyårsafton - vi upprepar förra årets succe med Katarina och Steven - och nu skulle du bara våga dra dig ur gumman :-).

Välkomna.

Att bygga en borg

Ronnie har byggt resten av legoskeppet nu - det tog en timme ungefär. Barnen spelade Super Mario Galaxy 2 under tiden. När bygget var färdigt kom borgen och skeppet in och ställdes ner på vardagsrumsbordet. Erik reagerade inte. Johan sade "åh slottet" och så återgick han till spelet. Ronnie gick ut och jag satt kvar här i soffan och var irriterad på mina otacksamma barn.

Så jag stängde av tv-n och berättade för dem att de kunde vara lite mer trevliga. Då minsann fick jag en reaktion. Johan blev superarg och Erik med men min stora son förstod fantastiskt nog att loppet var kört så han gick (på uppmaning) och sade tack till pappa och skrek högt på vägen tillbaka (till min förtret) - hörde du mamma, nu har jag tackat pappa - visst gick det fort!

Johan grät i 10 minuter, högt och tydligt med huvudet i madrassen. Jag får inte speeeela (jag hörde hans tankar - de lät så här "mamma är duuum") (som om de inte redan spelat i en och en halv timme).

Men vi har lurat dem - nu är de glada igen - och leker med piraterna - som har VAPEN!!! Jag börjar vänja mig. Det verkar finnas en krigare i de flesta små män och kanske även i stora.

Den fungerar!

Har gjort skink och ostpaj (utan pajdeg i LCHF stil) i mikron - på "grillmicrokombi". Den blev jättefin och god och fort gick det!

Att bygga ett Legoskepp

Erik fick ett stort legoskepp i julklapp. Idag skulle det byggas. Tyvärr så visade det sig bestå av en miljon småbitar så Ronnie satte igång med en förväntasfull Erik intill sig.

Efter ungefär 10 minuter så såg Ronnie spänd ut och Erik snurrade otåligt på stolen och vad han än försökte göra så fräste pappa att det var så mycket bitar att han fick vänta. Alla barnen gick ut ur köket och kvar satt Ronnie i ett hav av legobitar.

Jag gick tillbaka efter en stund - inkallad av maken för att hitta en viss bit. Letade efter den och då satte den igång med en smäll - strukturpersonligheten. Insåg att han aldrig skulle bli klar som de där bitarna låg utspridda.

Började sortera, svarta tvåor i en skål, svarta treor i en annan, ettor i en, plattor på ett ställe. Efter en stund kom jag på att det här kunde ju faktiskt ungarna göra mer så jag fick sorteringsassistenter. Efter en halvtimme så hade ungarna och jag sorterat upp allt - och haft trevligt och gjort chokladbollar och färskpressad apelsinjuice. 

Den är nästan klar nu - piratbåten - men ibland undrar man varför man köper sådant här till barnen - det först nu - när Douglas är runt 10 som han gör sådant här själv. De små paketen är mer lagom men att öppna ett stort paket verkar fortfarande ha en enorm dragningskraft.

Tack för lunchen kära moster,

Det var jättekul att se dig igen. Jag kommer att återkomma med ett Dickensförhör om några veckor.

Listor - min källa till överlevnad..

Jag har inte till fullo insett det förrän ganska nyligen - men jag är en utpräglad listmänniska. Listor är vad som gör att våra projekt fungerar. Jag gör listor när vi skall handla, när vi skall ha folk med oss, när vi städar och inför julen.

Listorna ligger i allmänhet i köket och både jag och Ronnie går och stryker och fyller på när vi förbereder något. Ärligt talat så gillar jag mina listor hur mycket som helst.

Om en månad så fyller Douglas år. Vi har redan köpt några paket till honom. De ligger utspridda på dolda men skilda ställen. Det är verkligen dags för en lista. Så att man får koll. Ni skulle se julklappslistan. Jag brukar visa den på Excelkurser. Har fått skicka den till mer än en i efterhand. Mottagandet är blandat från klentrogenhet till igenkännande men strunt samma - mina listor är superbra och man kan återanvända dem - listan med julmat t ex - fungerar fint i år igen.

28 december, min födelsedag, 07:40

Är vaken, hör lite ljud.
Hör mer ljud utanför den för ovanlighetens skull stängda dörren.
Dörrhandtaget trycks ner och dörren öppnas.
Ronnie och Erik sjunger: Ja må han leva.
Ett biljud hörs, det är Johan. Han storgråter.
Jag inser att man inte kan räkna med fullständig empatisk förmåga hos en treåring.
Han var nere hos oss vid femtiden och snurrade som en iller, både jag och Ronnie var superirriterade och skickade till slut tillbaka honom till rummet. Tydligen hade han somnat om - gott och ville inte bli väckt. Enligt Ronnie så hade han utstött väldigt griniga ljud vid tanken på att gå upp och sjunga för sin snälla mamma och dessutom lagt kudden över huvudet för att bli av med pappa.
Till slut hade ett litet gräl inträffat och Johan kom upp - men inte utan strid.
Jag har ont i magen, grät han, vilket han alltid säger just nu när han är ledsen. Han börjar utveckla det manliga - "jag är inte ledsen jag är skadad på något sätt - därför får jag vara ledsen "- draget.

Nåja, efter att Johan accepterat att det var morgon så har vi ätit frukost, öppnat fina presenter och hanterat minst fyra barngräl. Det är dags för dem att sova snart - annars blir den här dagen hemsk. I alla fall om inte Johan sover. Men jag är glad ändå.

Särskilt meddelande till jultomten:

- Mamma, sade Erik när vi lade oss och läste på juldagen. Jag tror att det var morfar som var jultomten.
- Varför tror du det? Sade jag.
- Men det lät som morfar, sade Erik och han hade så konstigt skägg, och jag såg inte morfar någonstans. (Jag tror att Douglas har skvallrat.)
- Men han kanske var på toaletten, sade jag oskyldigt.
- Nej, sade Erik, jag kollade båda toaletterna.
- Nej, sade jag, det gjorde du inte alls - jag såg ju att du pratade med jultomten och det var inte tal om någon toalettkoll just då.
Erik svarade inte.
- Vi läser nu, sade jag.
- Ja, sade Erik. Men jag tror ändå att det var morfar.

Kära jultomten, notera på bilderna här nedan att Erik har ärvt ditt sopsäcksbeteende på julafton. Han var rena städkungen hela kvällen.

Precis vad jag önskade mig!

Det var dagens mening på julafton. Det finns inget som skänker sådan värme som tacksamma barn. Vi hade en superjul - tack alla ni som hjälpt till att göra förgylla den på olika sätt.

Titta vilka fina julgranskulor jag har hittat..

Visar vår nya andelsby här också.

Baksöndag

Igår bakade vi med barnen.. följande lyckades vi åstadkomma

• En sats förfärliga kolor som blev brända och slängda
• En sats supergoda kolor
• Ungefär 40 stycken vita ischoklad
• Ett antal chokladfigurer av smält och återformad choklad
• Rocky road av smält choklad, nötter, riesen och mini mashmallows
• 5 ihopsatta och intressant dekorerade pepparkakshus - vi har nu en liten by.

Maken och jag satt utmattade i soffan igår kväll och var nöjda. Trots att barnens uppmärksamhet varit lite till och från under dagen så frågade Erik snällt om vi kunde ha en bakdag någon mer gång - t ex nästa jul.

Nu återstår matshopping... vi får väl se hur det går.

Minijul

Vi fick upp en julljusstake andra advent eftersom Douglas undrade över när vi egentligen skulle julpynta. Första advent var köket i uppror men nu i helgen kände jag pressen och tog ner ytterligare några ljuskällor som är sammankopplade med julen. Det finns en billig minatyrjulgran som har vandrat runt i barnrummen. Den är förmodligen från Rusta och kostade säkert inte mer än 50 spänn men den överlever året på vinden varenda år och lamporna fungerar i princip fortfarande så jag rätade till de böjbara grenarna och satte upp den.

Erik var lite hänförd. En gran, som lös och den var i hans rum. (Douglas och Johan har fått glaskulor i fönstren och några små juldekorationer.)

Fick en idé för någon dag sedan. Tänk om jag skulle slå in små miniatyrpaket och lägga under granen så att det blev som en riktig julgran med presenter under - fast liten?

Drog frågan med maken som snällt sade att det låter ju kul.

Det behövde vara något riktigt men inte dyrt så efter noggrant övervägande inköpte jag 2 tablettaskar var (Pim och Zoo) och en påse med inslagen kexchoklad och några minitoblerone. Alla dessa slogs sedan noggrant in igår kväll vilket gav 15 små paket. Lade dem i under granen i hemlighet medan Erik sov och väntade.

Ingen upptäckte dem imorse men idag innan jag kommit hem blev de upptäckta. De får inte öppna dem förrän på söndag då vi har godispysseldag med ungarna (vi skall göra kola, knäck och rocky road). Erik har börjat gissa och skaka lite på dem. En bil, trodde han, och ett tåg, och en Pez. Fick säga till honom att det inte var riktiga julklappar - de får man vänta på till julafton. Men lite kul är det allt. Nu närmar sig julen ... och alla julklappar utom två är inslagna och klara.

Framtid...

Av någon anledning kom Erik och Johan in på år vid middagsbordet häromdagen. Ofta refereras saker till vad som skall hända när man är i en viss ålder.

Johan sade något, jag lyssnade inte, men Erik höde rösten och sade i klar och tydlig mästrande ton till Johan:

- Nej Johan, när Douglas är 30 år så är du 23.
- Ja, sade Johan,
- Vänta nu, sade jag förvirrat. Hur vet du det Erik? (Jag var lite chockad över att han kunde subtrahera och förstod inte hur han kunde tänka ut det så enkelt.)
Erik tittade oförstående på mig och jag fick förklara.
- Men hur kunde du räkna ut det Erik? Sade jag.
- Men det är enkelt, sade Erik. När jag är 25 så är Douglas 30 och Johan är två år yngre än mig och då är han 23.
- Jaha, sade jag, förstummad. Jag har en intelligent son tänkte jag sedan och tittade på Ronnie som tittade på mig. Man blir så stolt av utveckling. Johan är just nu i tjugotio-stadiet.

Juratiden...

Det pågår många samtal just nu om dinosauriers varande eller icke-varande.

Johan och Erik diskuterade ivrigt i bilen idag när vi var på väg att hämta upp en julklapp.
- Johan, sade Erik i förnumstig stämma, dinosaurier finns inte.
- Jo, sade Johan, blå finns.
- Nej Johan, sade Erik igen - lite högre den här gången.
- JO! Sade Johan och rösterna eskalerade snabbt.
- Nej Johan, sade Erik igen, de fanns för länge länge sedan. När mammas mamma föddes då dog dinosaurierna.
- Ja, sade Johan, när mammas mamma föddes.  Han fortsatte:
- Pappa, när din pappa var liten då fanns dinosaurier.
- Jaha, sade Ronnie (vi satt i framsätet med öronen på helspänn).
- Jaaa, sade Johan, de fanns då för då var jag stor och det såg jag.
- OK sade vi.

Om tomten fastnar

- Johan, sade Erik vid matbordet precis.
- Ja? Sade Johan glatt (han älskar när Erik pratar med honom).
- Om tomten fastnar någonstan med sina renar så kommer djurskötarna med ett annat djur som är starkare och kan dra loss dem, t ex en lama.
- Ja, sade Johan lydigt.
- En lama? Sade jag nyfiket.
- Ja, sade Erik men det är inte Diego som är djurskötaren, det är andra.
- Vad händer sedan då? Sade jag, Vilka åker vidare med tomten?
- Det är renarna, sade Erik.
Så var det med det. Lamor alltså.

Nästan klart!

Vilket väder

och vilken enorm lycka att vi tog beslutet att installera kamin hemma. Vi har den igång varenda dag och både maken och katterna älskar den. Själv gillar jag den i vissa temperaturer men inte när det blur supervarmt. Det stoppar dock varken Morris eller maken.

Status i köket:

Kaklet uppe men ofogat, lister på plats igen, skivan betsad men golvet och fogning återstår. Hoppas att vi är klara efter helgen - sedan är det dags för julplanering.