Trodde aldrig att det skulle komma från mig.

Men nu har det hänt. Jag brukar ära mig själv med att anse att jag alltid förklarar varför man får eller inte får något. Har tydliga minnen av någon som snoppade av ens frågor med "för att jag säger det" och jag brukar rysa när Ronnie använder det uttrycket. Men, nu har även jag fallit ner i träsket.

Ronnie, jag och Douglas stod på Stansted flygplats i söndags. Hela helgen har vi formligen överröst Douglas med sådant som normalt är special. Han har fått chips, läsk, godis och kycklingbitar och pommes frites tills det stod ut ur öronen. Det kändes bra. För Douglas är mat underhållning och att få välja har varit kul (tror jag). Men, efter en helg av överspenderande (Även MC Donalds känns dyrt i London) så var vi på väg hem och jag hade förklarat att skulle köpa dricka och lite snacks i kiosken på flygplatsen för att det känns mer ekonomiskt.

Någon minut senare får Douglas syn på en fruktsallad. Tyvärr (eller kanske inte) så älskar han färdigpackade fruktsallader och de är alltid svindyra. Den kostade 4.70 pund, ungefär 65 spänn alltså. Direkt vänder han sig till mig och säger i loj ton. Kan jag få en sådan.

Det är nu det behövs en förklaring. Vi har lagt ut hur mycket som helst på honom. Hela helgen har han fått välja. Nu har jag satt upp reglerna och förklarat dem. Nej säger jag, inte nu.

Varför, säger den lilla raringen då. Inte varför det eller varför inte utan bara varför. Det är dessutom en slags stöddigt slött varför som i "jag orkar inte ens säga en hel mening men du skall förklara för MIG varför du inte slantar upp allt jag vill".

Givetvis så var det säkert inte så, men det kändes som om det var på det sättet och det här jäkla förkortade "varför" som dyker upp vid alla möjliga tillfällen där man verkligen förklarat jättenoga och visat massor av respekt innan och ändå frågar varför som om jag aldrig förklarat något retar gallfeber på mig. Så jag hör mig själv säga det, i rätt barsk ton också. - För att jag säger det.

Biter mig i tungan direkt efteråt. Han köper läget men jag känner mig som en idiot. Jag VILLE inte säga så men samtidigt ville jag att han skulle inse att han faktiskt har fått mer pengar spenderat på sig den här helgen än vad vi någonsin skulle gjort själva.

Tyvärr funkar ju världen inte så. När man får så tar man det för givet och anser att det är ens rättighet om det försvinner. Det var precis det som hände. För Douglas hade ju sesam öppnats hela helgen och därmed - trots förklaring - så var det säkert surt att behöva återgå till "ibland men inte nu läget".

Pga mitt dåliga samvete så köpte jag en nästan lika dyr fruktsmoothie då vi stod i kö för kaffe till mig och Ronnie och jag inte hade mage att ge honom ingenting men oss kaffe. Men, jag tröstade mig med att jag stod vid mitt ord men att Douglas ändå fick något.

Det är svårt att vara styvförälder, på något sätt får man mer dåligt samvete när man säger ifrån till sitt styvbarn än när man ryter åt sina egna.