Idag vid middagsbordet så hade vi följande setup: Malin och Ronnie som utmattade satt och åt alldeles för mycket vitlöksbröd. Douglas som petade i en Billyspizza och kom på (efter att ha ätit säkert 70 i sina dagar) att han inte gillade osten. Erik som petade i sin Billyspizza och berättade att den var smutsig. Jag antar att det var skinkan han menade. Utöver det så satt han och snurrade på stolen och såg hotfullt nära ut att ramla ur den hela tiden. Till detta en delikat, konstant rethosta.
Johan satt och tappade kexbitar på golvet och skrek upprört (och hest -han är ju också förkyld) varje gång kexen var borta.
Plötsligt började Erik med sitt vanliga trick - att försöka glida ner från stolen obemärkt för att smita ut till TV:n. Det gick - som vanligt - uselt. Sitt på stolen, sade Ronnie. Man måste sitta tills Douglas ätit klart. HÄäähhhhhhh sade Erik. Sedan såg han sur ut och satt och tittade bort från bordet när han kom ihåg det. Därefter nytt flyktförsök.
Sitt ordentligt Erik, sade Ronnie, lite högre.
I de här lägena inträffar ett av två alternativ hos storebror. Antingen börjar han äta fortare för att snabbt bli av med problemet och framförallt konflikten, eller så är han pigg och äter långsammare för att plåga lillbrorsan lite och själv vara helt oskyldig samtidigt. Idag inträffade alternativ 1 samtidigt som han försökte hjälpa Erik att vara snäll genom att berätta att om man var snäll i ett helt år så fick man julklappar.
Erik lyssnade knappt men både Ronnie och jag var med på noterna. Har du varit snäll? Sade Ronnie. Jag tror det, sade Douglas eftertänksamt. Sedan var han tyst en stund och utbrast därefter lätt överraskat: Men Jesper och Pontus har verkligen haft tur! Det är hans styvbröder. De bråkar jämt. Det måste vara underligt för Douglas att de faktiskt fick nästan lika många julklappar som han själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar