Vi håller på och städar nu inför julen. Det går sådär. Varje gång jag städar Eriks rum så upptäcker han nya leksaker och drar fram dem och runt dem i hela huset. Lite som med mig och Ronnie. Vi är toppen på att stöka till och inte lika toppen på att städa.Erik gillar även när vi städar Douglas rum, då kan han stöka till där med.
Jag hade storstädning i Douglas rum igår. Dammsög varenda vrå, dammtorkade fönstret, bokhyllan alla vägghyllorna och var jätteduktig. Det blev superfint.
Idag gick jag in där igen och insåg att Erik stökat ner hela rummet. På något vänster så har han dragit ut allt och det är lite surt så här inför julen.
Erik gick glatt efter mig trots sina 38,5 graders feber som har har haft sedan igår kväll.
Fan, sade jag, vad jobbigt. Direkt efter hör jag det. Erik säger efter mig som en skugga. FAN. Jag kände mig usel. Har lockat fram mitt barns första svordom. Inte vill jag att han skall bli ett svärande småbarn som man får skämmas över. Jag måste sluta svära. Vid lunchen så svor Ronnie. Vad du svär, sade jag anklagande. Erik sade FAN förut. (Jag sade inte att jag just gjort det.) Jaha, sade Ronnie och lät nästan bekymrad.
Jag fick dåligt samvete och kände mig som om jag borde avslöja min skuld. Men det var nog mest mitt fel sade jag. Tror inte Ronnie hörde mig riktigt men här är i alla fall sanningen. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar