Erik kom in till mig i köket häromdagen och såg busig ut. Jag lagade mat och väntade på att maken skulle komma hem så jag var väl inte på så enormt busigt humör direkt.
Var är min hand, sade Erik. Eh, sade jag. Min hand är borta, sade Erik. Eh, sade jag och tittade förvirrat på honom. Då gick det upp för mig. Han skämtade.
Min son hade dragit upp handen innanför tröjan så att den inte syntes. Han gick och dinglade med tröjärmen och var supernöjd över att handen var borta. När jag förstod att han skojade spelade jag med.
VAR ÄR ERIKS HAND! Gormade jag förskräckt. Han blev supernöjd och tog raskt fram den. Här mamma! Här är den. Vi körde på i samma visa minst 10 gånger. Alla var glada. Inte så jättespännande kanske men en stor dag när ens son drar sitt första skämt.
Plötsligt blev det bråttom
-
Jag har jättesvårt att koncentrera mig på jobbet nu. Det är alldeles för
lugnt. Men nu är det ju bara två dagar kvar till semestern. Så nu blev det
plötsli...
5 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar