narcissism

Stod framför spegeln idag och funderade. Inte så länge direkt. Erik sprang ut och in och stängde dörren och hade just satt sig på golvet och tittade på mig. Jag hann tänka att det kanske inte var så tokigt ändå och att jag ändå fyllt fyrtio och tryckt ur mig två barn och kanske skulle vara nöjd.

Impulsivt vänder jag mig till Erik som beskådade mig under dessa 10 sekunder och säger "Jag kanske inte är så tokig ändå, gillar du mig?".
- Jaa , sade Erik snällt.
- Och jag gillar dig, sade jag glatt.

Då springer raringen fram till mig och slår armarna om benen och utbrister "Du är min bästa vän!"

Jag blir lite paff av den plötsliga glädjechocken men finner mig snabbt och säger "och du är min bästa vän". Därefter fick jag en ny kram och så var ögonblicket av salighet över och övergick till att vi gjorde en kurragömma där vi gömde nalle puh och nasse istället för oss sjlva.