Mer beröm

Ronnie, Erik och jag satt och åt middag igår. Erik hade lämnat oss till förmån för TVn och allt var lugnt.

Plötsligt kommer Erik springandes och stäler sig i dörröppningen och berättar något. Han har ett läge där han spärrar upp ögonen och berättar något extremt viktigt men det går så himla fort att man inte alls hör vad han säger.

Jag lyssnar uppmärksamt i några sekunder men eftersom jag i princip inte uppfattar något så övergår jag till att studera honom. Vilka ögon han har tänker jag drömmande. Han är så fin. (Jo man är ju förälder nu, begreppet blödig har fått en helt ny innebörd.)

Kan inte hålla mig så jag utbrister:
- Vilka otroligt fina ögon du har Erik, de är verkligen jättefina!
- Ja, säger Erik glatt, jag har köpt dom.