Frossa och vardagsmirakel

Vaknade i natt och frös som en hund. Förstod först inte. Vi har ändå duntäcken överallt och jag brukar inte frysa. Insåg samtidigt som jag började darra att något inte stod rätt till. Väckte Ronnie.
- Älskling, är jag varm?
Ronnie sov. Han kände på mig en tiondels sekund och sade:
- Nejdå det är ingen fara, sedan somnade han om.
Jag låg klarvaken och darrade. Nej, tänkte jag sedan, man kan inte vara så här kall och ha frossa om man inte har feber.
Jag väckte honom igen. Man du, sade jag med tänderna skallrade, något är skumt. Han kände lite till.
-Oh jävlar, sade han sedan. Men gumman, sade han snällt. Därefter somnade han om igen.
Själv, kände jag mig ensam och skum som fasen. Väckte honom en gång till (jo jag är snäll jag). Det känns konstigt sade jag. Då fattade maken att hans fru behövde lite sällskap så då höll han sig vaken en liten stund och var deltagande i mitt superfystillstånd. Han kom med några eox som gjorde att febern så småningom lade sig.

Idag känner jag mig trött som fasen. Orkar inte riktigt sitta och inte stå men har inte så mycket feber. (Eox skall hjälpa i 12 timmar - frågan är om jag är bättre eller om jag fortfarande går på febernedsättande.)

Dagens höjdpunkt var när Erik för andra gången kom in i sovrummet och förvirrat försökte få upp mig.
- Hej mamma, sade Erik med onaturligt mild röst.
- Hej, sade jag och blundande.
- Mamma, jag äckar dig, sade Erik och snurrade lite.
Jag fattade inte först.
- Jag äckar dig mamma, sade Erik igen.
Då gick det in. Han sade att han älskade mig! Min son! För första gången någonsin! Nu äntligen kom belöningen för 2 års kärleksbetygelser. Jag började nästa gråta. Det var en stor stund trots mitt kassa allmäntillstånd.
- Jag älskar dig med, sade jag gråtmilt. Okej, sade Erik och gick ut.

Douglas kom in efter en stund. Han stod nervöst vid fotändan.
- Hej Douglas, sade jag, jag känner mig lite risig idag.
- Hej, sade han, pappa sade åt Erik att gå in och vara snäll mot dig (och det var han ju med besked).
- Jag skall gå till skolan själv idag, sade Douglas
- Jaha, sade jag, känns det bra då?
- Ja, sade Douglas
- Det var kul igår, sade jag för att hålla konversationen igång (piratfest! piratfest!)
- Ja, sade Douglas och jag kunde nästan ana en lite extra glimt av glädje i hans vanligtvis så neutrala minspel.
- Kommer du att ligga så där när jag kommer hem också? Sade Douglas sedan.
- Jag vet inte, sade jag.

Nu kommer Douglas om en halvtimme. Jag sitter och fryser och försöker se vuxen och i kontroll ut. Ronnie och tagit Erik och Johan till en besiktning i Vagnhärad och Erik har varit hos tandläkaren idag för första gången i sitt liv.

Ytterligare ett mirakel har inträffat. Han gapade snällt hos tandläkaren och fick en tandborste och ett suddigummi. Han kanske börjar bli stor.