Att vara rolig

Erik ägnar mycket tid åt att försöka kontrollera hur andra skall uppfatta honom just nu. Det är oroväckande. För något år sedan så tog Erik sig själv för självklar och vågade göra och tycka precis vad han ville när han ville. Han var spontan, impulsiv och i positivt läga nästan helt oemotståndlig. (Jo jag vet - jag är jävig som bara den.)

Nu har något hänt. När vi ser på filmer och de drar till med något skämt så skrattar han, men inte riktigt ett vanligt naturligt skratt utan ett HA HA HAAA TITTA ALLIHOP VAD JÄTTEKUL DET HÄR ÄR- skratt, Det är enerverande. På samma sätt så klär han på sig en så dryg attityd han vågar i andra sammanhang och kan titta bort när man pratar med honom eller blunda eller försöka med något övertydligt tecken som visar att han inte håller med.
Han ägnar sig också åt tydlig separering mellan sig och Johan. Försöker bestämma över Johan och klaga på Johan inför oss. Förslår Johan att de skall leka så säger han helst Nej - om någon annan hör.

Det här accentueras när Douglas kommer hit. Jag har funderat och funderat och kommit fram till att Erik är den enda som varannan vecka har en förändrad position i familjen. Varannan vecka är han äldst, varannan vecka är han mellanbarn. Douglas är alltid äldst när han är här. Johan är alltid yngst.
Douglas var också lite "känslig" i den här åldern - om än något senare.

Uppenbarligen har det gått upp för min underbara älskade lilla unge att andra kan uppfatta honom på olika sätt och nu försöker han kontrollera det tillståndet själv. Det är det som är problemet. Har spenderat mycket tid på att fundera över vad som gör en människa underhållande eller rolig och det är sällan det är de som försöker vara roliga utan snarast är det ett "naturligt engagemang". Om en människa jag möter vågar stå för det de tycker, vågar visa engagemang och vågar "köra sitt race" så tycker jag nästan alltid att det är insprirerande. Erik har varit precis så men nu har verkligenheten kommit ikapp honom och han har förstått att han påverkar och självklart så vill han själv bestämma när. Problemet är att manipulation är en svår konst som inte många behärskar och den fungerar nästan bäst när den sker "öppet". Om någon skall manipulera mig så kan de lika gärna visa att de gör det och stå för vad de önskar snarare än att försöka dölja ett önskemål bakom en annan förklaring.

Jag hoppas verkligen att Erik hittar tillbaka till sitt självförtroende för det var så fantastiskt klädsamt. Hans yngre bror verkar inte ha något problem med den här biten men han skall också igenom 3 till 5-års åldern och det verkar vara då den här medvetenheten dyker upp.

Försöker att bekräfta och sätta gränser men man är ju ingen erfaren räv i det här området precis.