Adrenalin...

I flera dagar har jag njutit av en talbok; Nymåne av Diana Abu-Jaber. Boken har ett vackert språk och en slags harmoni som jag tyckte om. Saknade den igår kväll när den var slut och idag packade jag upp en annan bok jag hittat på rean: Matilde av Denise Rudberg.

Fy! Säger jag bara. Redan efter några minuters lyssnande så kände jag mig uppriktigt irriterad. Styltigt och självupptaget språk, dålig uppläsning nej hujedamej. Plågade mig hela vägen till jobbet och var fortfarande irriterad när jag kom fram:

Ur boken (ungefär):

"Matilde hade ända sedan ungdomen älskat dyra väskor av märket Mulberry. På senare tid hade det blivit modernt men hon hade haft det som en hobby även innan det blev modernt och hade lovat sig att inte köpa någon ny förrän hennes bok var färdigskriven."
(Jag läser in följande: Matilde är osäker nog att behöva bevisa att hon minsann skapade trenden och dessutom inte behöver fundera på pengarna utan bara av princip väntar med inköpet eftersom hon har en så hög moral.)

Vidare så är bokens huvudperson Matilde (som tycker att hon är jättesnygg för att vara 40) och handlar med sina två döttrar. Den ena har ärvt Matildes tjocka vackra röda hårsvall och den andra har ärvt pappans tunnare blonda raka hår - men vilken tur! hon har i alla fall ärvt Matildes vackra mandelformade ögon så helt lottlös har hon inte gått.

Matilde är också noggrann med var barnen äter så hon ger dom minsann inte några dåliga översötade saker utan lagar hemlagad näringsriktig mat till sina barn trots att hon är skild och har ont om tid. Hon är också less på de andra föräldrarnas självgodhet på fritids och tävlingen som pågår där om att vara bäst etc. Hon råkar ju dessutom bo i en av de fina gamla villorna på Mariaberget och där ser de inte på TV utan bakar gudfruktigt på kvällarna och hon hittar sina fina recept i Rosendahls trädgårdsreceptboken och längtar till Mulberryaffären på Birger jarlsgatan. Ändå har hon kvar sina "riktiga" värderingar.

Ungefär så här långt hann jag imorse innnan jag var framme. Dessutom läste frk Josephine Bornebouch eller vad hon nu heter jättelångsamt och med dagistonläge hela tiden så jag satt och hoppade och retade upp mig på författarens behov av att nämna namn som Mulberry och andra designers i någon form av patetisk Sex and the City kopiering.

Jag var sur redan när jag läste Jenny S och jag förstår inte varför jag gjorde dumheten att köpa en bok av den här författaren igen. Nej tacka vet jag allt annat jag någonsin läst inklusive blocket.se.