Johan fick en ny säng igår. Vi bytte säng till Erik när han var i samma ålder och det gjorde att han inte var fastlåst i sängen när han möjligen vaknade på natten och ville ha sällskap. Ibland när man vaknar av ett gallskrik (händer tack och lov inte så ofta) så undrar man hur länge de har ropat på en.
Nåväl, ny säng har installerats. Jag var jättenöjd, Ronnie var förmodligen nöjd för att jag verkade nöjd. Johan var inte nöjd.
- Vill inte, sade han. Med precis lagom avvägd orolig röst.
- Men äskling, sade jag. Det blir jättebra, då kan du själv gå till oss om du vaknar på natten. Titta nu har du en likadan säng som Erik coh Douglas.
- Vill inte, sade Johan med envisheten hos en sten.
- Ska vi prova den? Sade jag uppmuntrande med tydlig "glad mamma" röst.
- Vill inte, sade Johan.
Jag kände mig inte lika nöjd. För att ytterligare sänka sin mamma ner i orosdyn så sprang han ut i vardagsrummet där Ronnie temporärt ställt den gamla sängen och slet i dramatiskt i den.
- Sova här, sade Johan.
Jag gick ut i köket till Ronnie och tittade bedjande på honom.
- Jag trodde att han skulle bli glad, sade jag nervöst. Mmm, sade Ronnie neutralt.
Vi matade Johan och han tvärsomnade. Ronnie bar in honom i sängen. Inga problem. Han sov vidare.
Vi lade oss och 00:35 vaknade jag av att en dörr öppnades och ett litet ljud. Jag satte mig upp i hastigheten hos en vessla och mer eller mindre sprang upp och lyfte upp honom. Bar ner honom till oss och trodde av någon outgrundlig anledning att klockan var fyra eller halvfem eller något.
Johan somnade direkt och inledde raskt en snurr och sparkrepa. Hur är det möjligt att en ettåring kan ta allt täcke? Hela natten så snurrade han, vände sig, tog täcket och sparkade. Mitt i kom Douglas hade drömt mardrömmar.
Hela dagen idag har varit dvala, i natt åker Johan tillbaka till sin egen säng om han vaknar. Idag verkar inte heller den nya sängen vara ett problem längre. Men vi kanske skall spara den ändå med tanke på att den har nya hyresgäster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar