Det började med att dagisfröken sade att Johan inte hade ätit glass när det firat en dagiskompis. Tydligen var anledningen att det var Hello Kitty och det kunde man ju inte äta. Han var den enda som hade så hårda regler för sitt ätande. Alla andra hade glatt ätit.
Vi hade lite diskussioner om detta hemma. Visst sade Johan.
När jag hämtade honom hos en kompis häromdagen så hade han inte ätit glass hos dem. De såg lite förvånade ut över att ett litet barn inte tagit någon glass. Jag frågade honom på väg till bilen om det var en glass han inte gillade som de bjudit på.
Han råkade försäga sig. Nej, det var en Hello Kitty glass, sade han.
Då klickade det till i mitt huvud. En gång är ingen gång. Men två gånger. Så här får det inte gå till.
Snällt men rätt bestämt så berättade jag för min lilla bestämda son att han från och med nu inte skulle få någon glass hemma förrän han först ätit Hello Kitty glass. Han såg lite rädd ut och frågade om han aldrig mer skulle få äta någon annan glass. Jodå, sade härskarmamman. Du måste bara prova Hello Kittyglassen först. Se den som ett hinder mellan dig och alla framtida glassar. (Nej jag sade inte det - men jag tänkte det.)
Jag har köpt Hello Kittyglass nu och ivrigt påhejad av Erik och Douglas och Douglas kompis Albin så har nu alla våra killar ätit rosa glassar.
De fick en till glass någon dag senare. Johan tog en annan sort. Men han lade till i vänlig ton att han nog skulle ta en Hello Kittyglass lite senare. Inte för att han gjorde det. Han försökte nog bara hålla sin mamma lugn, och det gick ju bra. Bilden nedan borde vara roterad. Jag och min kära dator har bråkat lite om det här och den sade alldeles nyss att bilden var roterad. Trots det läggs den in utan korrigering. Men det struntar jag i nu - ni förstår nog budskapet ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar