Rockfest

Vi skall ha kalas för Douglas snart. Vi skall ha någon form av rockfest och det nystartade bandet skall spela. Idag hade vi första mötet där vi bestämde om vi skulle spela och vad. Smoke on the water kommer det att bli (troligen) och vid vår middag hade vi två exalterade småkillar och fyra 11-åringar. Erik kunde inte vara lugn i 30 sekunder i streck. Minst tre gånger frågade han om han också kunde vara med i bandet och flera gånger föreslog han att vi skulle bära ner pianot från vinden och om vi kunde se om vi hade någon rock-gitarr hemma någonstans.

Det var både härligt och hjärtskärande på en gång. Min lilla plutt - så extremt sugen på att få vara med. Till slut enades bandet om att han kunde få vara förband. Han ville inte det - men han kunde tänka sig att sjunga en låt själv för alla som var där men efteråt.

När vi gick och lade oss för en liten stund sedan så tog han upp det igen:
- Mamma, kan jag få sjunga en sång på Douglas kalas? För alla? Själv?
- Javisst, sade jag, men vågar du det? Det blir ju många stora barn där.
- Ja, sade Erik.
- Men vad ska du sjunga då? Sade jag.
- Jag vet inte,, sade Erik, kanske något jag hittat på själv.
- Gör det, sade jag, det blir bra.

När vi läst klart och släckt så sade han:
- På torsdag, när de kommer igen (vi har första repet då), finns det kläder till mig också då? (Vi har bestämt att killarna skall ha med sig någon form av rockkläder - jag skall ta kort på dem och göra en affisch.)
- Vill du ha det? Sade jag.
- Ja, sade Erik, om vi inte har några så kanske vi kan sy några? Imorgon kan vi sy några? Är inte det en bra ide mamma?
- Vi skall nog fixa något sade jag.

Jag måste hitta rockkläder till min son och ett nitarmband, och en elgitarr - de sålde ut paper-jamz på Ica för 99 kronor. Kanske nöjer han sig med en sådan.